Igår var det sonens andra jul. Det känns som en helt ny upplevelse. Han var knappt var tre månader när vi firade hans första.

I år var han mer medveten och vaksam över klapparna. Han höjde ett ögonbryn åt oss när vi slet upp pappret kring kartongerna och bad om min och min mans hjälp att öppna dem.

Vi åkte förbi min mans farmor och pappa för att lämna buketter och en julhälsning i dörröppningen. Sonen somnade i bilen och sov ända fram till sju på kvällen och rubbade sin sömnrytm med ett leende på läpparna.

Samtidigt behövde jag packa väskor och påsar till morgondagens resa till hans mormor. Sonen är även förkyld och vaknar med skrik och gråt om morgonen och skriker till och från under natten. Såklart jag då somnar 6 på morgonen och får hela två timmar sömn innan jag behöver packa ner resten av det som behövs komma med och äta frukost innan resan.

Jag skapade den här bloggen för flera år sedan och har nog aldrig lagt upp någonting. Och har jag det så tog jag nog bort alla bevis av att den någonsin använts. Så jag tänkte introducera mig nu istället eftersom mycket har hänt i mitt liv sedan dess.

När jag gjorde bloggen gick jag på konstskola och visste inte riktigt vad jag hade att förvänta mig i framtiden. Jag hade självskadebeteende och självmordstankar och tänkte att jag nog skulle hamna i en grop någonstans att ligga i.

Bara tre år senare träffade jag en kille som jag bara ett halvår därpå gifte mig med och fick en son med. Det blev en emotionell berg-och-dal bana som jag möjligtvis skriver om i framtiden.